Mariefred är en av landets mest välbevarade trähusstäder med plankinhägnade gårdar och gårdshus för småhantverk. Efter branden 1682 har bebyggelsen i stort sett skonats från de rivningar som drabbat så många andra småstadsidyller. Mariefred med sina små gränder och vackra hamnpromenad. Här kan man sitta på verandan till Gripsholm värdshus och blicka ut över Gripsholm slott och mälaren. Inne i Mariefred finns allt man behöver, livsmedelsbutiker, hotell, restauranger, caféer och ett flertal småbutiker som erbjuder kläder och inredning samt torghandel med mycket godsaker. För den som spelar golf så erbjuder Mariefred två bra golfbanor. Gå gärna in på www.imariefred.nu och läs mer om vad Mariefred erbjuder.
Mariefred och Gripsholms tidigaste historia går tillbaka till några gårdar i Kärnbo socken som drotsen Bo Jonsson (Grip) förvärvade åren 1377–1380. Där bildade han ett gods och lät bygga en borg, som fick både strategisk och politisk närhet till Stockholm. Omkring år 1380 utfärdade Bo Jonsson ett brev som nämner namnet Nesboholm. Året därpå, i maj 1381, användes det nuvarande namnet Gripsholm för första gången, i ett köpebrev. Namnet har kopplingar till Bo Jonssons släktvapen, ett griphuvud. År 1383 bjöd Bo Jonsson kung Albrekt av Mecklenburg till Gripsholm, som där fick avgå en försäkran att han i framtiden alltid skulle rätta sig efter de råd som gavs av rikets råd. Bo Jonsson dog år 1386. Hans arvingar sålde år 1404 egendomen till drottning Margareta. Åren 1423–1446 stod Gripsholms slott i pant hos greven Hans Ludvigsson av Everstein. I samband med Engelbrektsfejden 1434 omringades Gripsholm av en sörmländsk bondehär från området kring Eskilstuna, Rekarne. Slottsfogden Hartvig Flögh lät sätta eld på borgen och flydde till Stockholm med dess dyrbarheter. Träbyggnaderna som brunnit ner ersattes snart av nya. Sten Sture den äldre bytte till sig Gripsholm 1472. Till borgen byggdes ett kapell som tillägnades Jungfru Maria. Den ursprungliga borg som uppfördes av Bo Jonsson låg troligen inom det område som idag rymmer slottets förborg. Det finns bara några få rester kvar av den medeltida borgen – två fasader av gråsten vid Kronoköket och källaren till Stureskansen, bägge inom den nuvarande förborgen. År 1493 donerade Sten Sture borgen till Kartusianorden. Munkarna uppförde ett kloster, Pax Mariae, på den plats i närheten av borgen där Mariefreds kyrka senare byggdes. Donationen bekräftades av Sten Sture i ett brev daterat 1498. Klostrets existens blev kortvarig. År 1526 blev Pax Mariae det första kloster som indrogs av Gustav Vasa. I december 1525 gjorde han anspråk på godset i egenskap av arvtagare till Sten Sture den äldre, som hade donerat gården till klostret med villkoret att gården skulle återgå till de rätta arvingarna om klostret eller orden inte längre hölls vid makt. Anspråket legitimerades av riksrådet i januari 1526. Gustav Vasa lät riva borgen och började år 1537 uppföra ett slott, med hjälp av byggmästarna Henrik von Cöllen och Fredrik Nussdorffer. Slottet byggdes i tegel och det krävdes ett stort antal murare för klara det stora bygget. År 1539 var Måns Höck ansvarig murarmästare, som den främste av sammanlagt tjugo murarmästare som då var verksamma vid slottsbygget. Slottet var avsett att vara en försvarsborg mot både utländska som inhemska hot. Slottets kärna, med de fyra tornen och en sluten borggård, stod i stort sett färdig år 1545, men det pågick byggnadsarbeten av olika slag även därefter. Under senare delen av 1500-talet utökades slottet med den så kallade förborgen.
Rävsnäs Kungsgård tillhörde länge Sturesläkten och därefter tillhörde den Erik Johansson (Vasa). Gustav Vasa vistades på gården under Stockholms blodbad.
